Vem hittade på myten om att det går att finna lycka som ett tillstånd som är kvarvarande resten av livet?
Som att man kunde byta sitt vanliga lite grå känsloliv mot sprudlande glädje hela tiden?
Själv är jag övertygad om att det vi kallar lycka är en omöjlighet att uppleva förutom korta korta sekunder eller minuter. Sen svalnar den igen och man står där lika mellan-vanlig. Som den mesta tiden av livet består av.
Är det inte egentligen så att det är jakten på lycka som gör oss olyckliga?
